Efter att en ny tjej börjat klassen som vi går i (för några månader sedan.) har ingenting blivit som förr. Allt ändrade sig. Denna tjejen som nu började är din bästa vän och FAN vad jag är ledsen över att jag inte kunde umgås med henne. Trodde jag.

Nej, det var så att jag inte kunde umgås med er TILLSAMMANS. Ni två tajta som körsbär och jag. Ingen bra relation. Efter allt detta valde jag att inte umgås med tjejen som börjat i klassen. Jag ville ha det som det var innan. Jag och du vänner. Och ett för evigt som det var. Men så blev det inte.

Nu har jag inte snackat med dig på över TRE veckor. Helt sjukt. Vi var som systrar, som körsbär, blå och gröna bakterier. Vi levde för varandra. Ingen kan leva med bara den blå bakterie, ellerhur? Men nu är vi inget till varandra. Iggar varandra, pratar aldrig, luft för varandra. Du har träffat några andra jäklar från en annan skola. Du och min andra närmaste vän. Ni umgås med andra. Du tog med henne, min andra närmsta. Ni tog alla från mig.

Just som jag känner nu så känner jag mig helt ENSAM. Alone. Nu är det min familj som får mig att stå på benen. Och min bästa vän Sofia. Ni är så guldvärda att det inte är sant! Älskar er så sjukt mycket.

Ah, nudå? Jag vet inte om jag vill bli vän med dig igen, jag vet inte om vi skulle börja snacka igen. Men en sak är säker. Det enda jag vet är att jag saknar dig. Saknar dig för jävla mycket. Saknar hur vi skrattade, hur vi levde för varandra. Men nu är det kört och du har tagit alla mina vänner ifrån mig. Det är kört.

Hoppas du får ett bra liv utan mig. Skulle saknat dig.

- Anledningen till denna text var att jag behövde skriva av mig. Ingen ser detta ändå. Denna bloggen är helt okänd. Jag driver en annan blogg men där ska jag absolut inte skriva det. Här är det tryggt, och om du som läser nu ser detta så bryr jag mig inte. Det kan ändå vara för sent. ♥